”Kulturen är som socker i politikernas mun” – eller?

Kultur som vapen i politikernas händer? Vi lever i en politiskt instabil och krutdurksladdad tid. Hur ser det ut för kulturens förutsättningar när världen är diversifierad men behovet är samling? Det pratas om att politiken är nedströms från kulturen, men lever vi i en tid där det motsatta förhållandet håller