Det finns många ord som inte uttalas som de stavas. I det här avsnittet får du lära dig mer om stavningshistoria!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
– Man började skriva med latinska bokstäver på 1300-talet och ganska länge var det så att man skrev som det lät. Så stavningen skilde sig ganska mycket åt mellan olika skribenter eftersom man hade olika dialekter och så, säger Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
Men i takt med att människor lärde sig läsa så blev det viktigt att ha lite ordning och reda. På 1600- och 1700-talen diskuterades frågor om stavning mycket och det fanns fyra principer som vägde mot varandra.
Den alfabetiska principen är att man stavar som det låter. Den etymologiska principen innebär att man ska kunna se var ordet kommer ifrån. Det finns också en princip om att man ska stava som man brukar stava. Och så en princip som som har med konsekvens och samhörighet att göra: man ska känna igen ordet även om det är böjt i olika former.
– Om vi tar ordet hav. Det heter hav, men det heter havsörn. Havsörn stavas med v, även om det uttals som f eftersom man vill att det ska framgå att hav och havsörn hör ihop, förklarar Henrik Rosenkvist.
Språkfrågor om stavning
Argumenterade den tidiga arbetarrörelsen för att förenkla stavningen?
Varför dubbeltecknas inte m och n i slutet av ord, även när vokalen innan är kort?
Varför stavas inte ”relativt” som det uttalas?
Är det okej att skriva dej, mej och sej?
Hur ska bokstavskombinationen ”eu” uttalas?
Varför stavas j-ljud på olika sätt?
Läs mer om stavningshistoria
Läs "Slaget om svenskans stavning" i Språktidningen (2026)
Läs Carl Gustaf af Leopolds avhandling om stavning (1801)
Läs Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning (1886)
Lyssna på hur ord uttalas här.
Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper.